Barn barn barn

Ja då ska vi se hur lång tid jag får den här gången =)
Just nu ligger E fastspänd i babysittern i soffan. Det är liksom tråkigt att vara på golvet och bara se fötter och andas in det övre dammlagret. Idag har varit en lika gnällig dag som igår. Jag kunde inte gå någonstans utan att bära med honom så idag åkte vagnen fram och så fick han följa med i den när jag ordnade med lunch till mig själv och lite andra bestyr då man faktiskt behöver två händer. Jag har däremot blivit duktig på att göra saker med bara en hand!
Har surfat lite efter tips på babymassage och hittade en massa bra tips om allt från hur man lyfter nyfödda, rapar barn till just babymassage. Hoppas att massagen kan hjälpa mot ond och luftig mage.
Haha!! Han vet när jag öppnar datorn! Nu satte han på den mindre sirénen men jag inser att det är bara att gilla läget.
Ska slänga upp honom på en filt på köksbordet för den dagliga "hålla upp huvudet när han ligger på magen"-övningen.

Sen är det middag och Dr House =)

Saker som händer i mitt liv just nu och senare

Saker som händer:

• Vi har inget kök. Vilket medför att man inte behöver äta två lagade mat om dagen och man behöver heller inte diska varje dag - vilket jag för den delen kanske inte gjorde tidigare heller.
• Elliot växer (konstigt vore väl annars) och började le för ganska precis två veckor sedan. Ibland kommer det ett gurglande läte samtidigt vilket troligen är början till ett skratt. Stl 50 börjar bli lite litet i vissa kläder och fortfarande lite stort i andra. Han har längden men inte riktigt bredden så byxor är lagom eller för korta.
• Funderar på att så sakteliga ge upp amningen :( Jag har trälat i sju veckor nu men det sker inte direkt framsteg, snarare går det bakåt. Jag ska kämpa med amning och pumpning någon vecka till men sen får vi se. Jag ska till BVC på onsdag och lätta mitt hjärta så får vi se vad jag får för råd.

Saker som kommer hända:

• Vi får köket monterat om en vecka. Jippi!! Då slipper vi diska i pannrummet.
• Nästa vecka kommer ett visst band att spela på en viss båt här i Sverige. Jag ska inte åka. Det är nog första gången jag nobbar en Smokiekonsert.
• Däremot kommer Gotthard hit veckan efter det. Då har jag tänkt att ta lite egen tid. Jag ska dela hotellrum med ingen annan än Susann för att slippa betala en smärre förmögenhet för att få bo i Göteborg över natten.

Nu fick jag inte skriva mer för någon annan påkallar min uppmärksamhet. :)

Pigg kille

Jag tänker hålla honom vaken till kl 21 om jag kan för i natt så SKA jag sova!! Det är en väldigt snäll kille i alla fall, skriker nästan bara när det ska bytas blöja, matas eller känner sig bortglömd. Sist när vi var på BVC vägde han 3700 och har vuxit 6 cm till 55 cm lång. Var har de här veckorna tagit vägen? Nån som vet? Ha en härlig helg :)

God morgon?

Min morgon är i alla fall god. Hoppas gubbarna vaknar på rätt sida :)

Så trött man kan vara då...

Så här jobbigt är det att byta blöjor...

Det var en gång…

...för en dryg månad sedan men det skulle skett redan den 15:de december 2009 då det var tänkt att vi skulle bli föräldrar till lilla Elliot. Tanken var att förlossningen skulle komma igång av sig själv men tji fick vi och. 21:a december kl 06.00 inställde vi oss på Special-BB och fick ett rum där vi skulle tillbringa större delen av tiden de närmaste två dygnen.

Vi blev väl emottagna av en barnmorska som jag inte minns namnet på men hon talade om att “vår” barnmorska, Josefin, skulle komma in till oss snart. Strax innan kl 07 fick Hasse gröna operationskläder. Vi fick klä om och en kateter skulle sättas och även en kanyl så att jag kunde få “husets soppa” (dropp) tills det var dags. Medan jag låg och väntade så sattes det igång en CTG-kurva så att hjärtljuden hördes från Elliot och allt verkade normalt.

När klockan är 10 så kommer vår barnmorska och hämtar oss och då är det dags att åka ner till operationssalen för de sista förberedelserna inför kejsarsnittet. När de rullade in sängen genom dörrarna till salen så börjar jag helt plötsligt skaka nåt förskräckligt och det kändes inte som om det var frossa, troligen bara att jag var så spänd inför det som komma skulle. Omgående fick jag en snygg grön mössa vilket alla andra också fick. Hasse gick runt i sina grönkläder med kamera på magen (naturligtvis!) På plats i salen så var det dags för flytt från säng till operationsbord.
Först fick jag svara på tusen frågor och efter det så skulle bedövning läggas. Jag fick alltså vara vaken under ingreppet =) Jag satt upp och försökte behärska mina skakningar. Det kändes lite pinsamt med tanke på att spinalbedövning måste läggas på ett precist ställe i ryggraden - lycka till när patienten sitter och skakar. Jag nådde inte ner till golvet så att jag kunde stabilisera skakningarna genom att ha fötterna i golvet men däremot satt Hasse mitt emot mig så det enda jag kunde göra var att sätta mina fötter kring hans ena ben och då blev det mindre skakigt.
Bedövningen kändes inte något så jag blev förvånad när jag plötsligt blev tillsagd att lägga mig ner och dra upp fötterna medan jag kunde. Jag hann precis få upp fötterna på britsen innan känseln försvann från tår, fötter och ben. Helt plötsligt så känner jag att jag börjar falla nedåt i rasande fart. Jag börjar ana att det är blodtrycket som sticker men säger till Hasse: Nu svimmar jag fast det gör jag nog inte fast det känns så. Det kändes verkligen som så! Går att likna vid en gigantisk luftgrop när man flyger.
Hasse satt och tittade på blodtrycksmätaren som visade att övertrycket sjönk från 189/121 till 119/74 på mindre än en minut så det var inte så konstigt att det kändes som det gjorde.
Efter någon minut (ja, allt gick galet fort!) så frågar narkosläkaren om jag känner något när han tar ett spritdränkt bomullstuss och drar mot min hud på övre delen av magen - kände inget. Han fortsatte uppåt och strax över bröstkorgen började jag känna av det kalla. Jag var alltså bedövad nästan ända upp till hals och armhålor!!! Nu börjar andningen kännas konstig och jag får lite extra syre eftersom syresättningen kan minskas en aning vilket inte är så bra för bebis. Lungor fungerar helt felfritt det är bara att man inte känner att man andas - skumt men skönt att jag fick en förvarning av läkaren strax innan det kändes. Från att bedövningen lades har det kanske gått 3 minuter nu (enligt min journal) och då börjar de lägga själva snittet. Det kändes absolut inte något - vilket också det kändes konstigt. Efter det som kändes som någon minut till så var det som att jag rystade till en aning och helt plötsligt hörs… BARNSKRIK!! Killen var knappt ute innan han gjorde sig hörd. Hasse säger att han ser honom och att han är söt fast han är så blodig. Efter bara nån minut till så har barnmorskan torkat av honom och alla börjar säga grattis till mig innan jag själv sett honom =)

Hasse försvann tillsammans med barnmorskan och Elliot och klippte navelsträng och snyggade till honom.
När han såg någorlunda avtorkad så kommer han till mig och får ligga lite på mitt bröst. För några minuter så är vi tillsammans alla vi tre och bara vi medan de andra står och jobbar på andra sidan lilla skynket som spändes upp så att vi inte skulle se själva ingreppet. Total lycka och kärlek! Han ÄR verkligen världens vackraste lilla varelse. Behöver jag förresten säga att det togs en del kort?? 8-)

Strax därefter blev jag ensam på “min sida” då det skulle mätas och vägas och sen skulle killen ligga på pappas bröst för att få lite värme tills jag fick komma upp till rummet. Själv höll jag som bäst på att bli ihopsydd och skulle sedan få ligga på postop tills mitt blodtryck var stabilt igen och känseln i benen började återkomma.
Allt gick så snabbt och så smidigt, det hade jag aldrig föreställt mig. Bara två saker som var jobbiga och det ena var att få en kateter på plats vilket i och för sig bara är en bisak i det hela men något som var så jobbigt var att jag fick klåda av bedövningsmedlet! I början kände jag inget men bara efter några minuter började det klia okontrollerat i ansiktet. När jag väl fick tillbaka känseln i benen så började oxå klådan ge sig till känna lite mer men som tur är så gav den med sig precis när jag kände att nu får det vara nog - blir det jobbigare så skriker jag! Nej, jag har aldrig fött barn - hade kanske inte brytt mig om klådan i så fall.
Efter två timmar med att bli sydd och resterande på postop så fick jag komma tbx till vårt rum. Där fick jag träffa min lilla familj igen och det var dags att börja bekanta sig med den nya lilla människan. Resten är väl mer eller mindre historia som man brukar säga... vi lämnade stället två dygn senare -trots att det är tänkt att man ska stanna iaf 4-5 dygn efter snitt men vad gör man inte för Kalle Anka?

Äntligen!!

En timme barnledigt!! Vad gör man då? Tar en promenad? Städar? Pysslar eller bara gör sånt där som måste göras? Nix - man bloggar :-D!! Bland annat... jag var tvungen att spela blitz på FB i 15 minuter oxå...

Elliot sover snällt och mannen sitter i köket och äter frukost, lyssnar på Poodles och försöker slå mitt blitzrekord ;-)

Igår var en jobbig dag för den minsta av oss i familjen. Förutom att vi var på BVC och mätte och vägde. Han växer på längden - från 49 till 53.5 cm på tre veckor och har väl inte lyckats lika bra med vikten. Han gick ner de första dagarna som barn gör men har sen gått upp, dock i långsam takt och vi fick veta att han behöver en aning mer mat. Senare på kvällen doppade vi hans fötter och ena handen (omöjligt att färga in två små tassar som sitter på finfina boxningspinnar) i fingerfärg och gjorde avtryck =) Det stora problemet var att en hand som är kladdig med färg vill naturligtvis inte öppnas när man ska trycka ut handflatan mot ett papper men det blev iaf något som skulle kunna liknas vid hand och fotavtryck (på långt håll efter en lyckad fest).

Idag är en "ledig dag". Inte några besök, inget som måste göras förutom lite tvätt och plock. Det har varit mycket trevligt med alla besök och vi har fått så mycket presenter till den här lilla killen men ibland är det skönt att bara få gå och skrota utan att ha en massa tider att hänga upp dagen på. Imorgon är det dags för röntgen och denna gång ska de väl inte kunna hitta på en anledning att INTE röntga! Jag menar amma måste man ju kunna göra utan problem?

Jag ska ordna med ett par bilder här så ni får se allt fint vi har fått till Elliot - det här är verkligen ett älskat barn från början. Han fick ju direktimporterade kläder från London innan han hade vuxit halvvägs i min mage =)
Här är ett axplock av presenter och ett bevis på att Pappa har galen humor genom att placera en ballong lite osmakligt...

I måndags var vi hos Hasses mormor och då var det dags för kameran att komma fram (igen... hm undrar om det är 700 bilder NÅGON tagit på Elliot under hand första tre veckor??) Men den här gången var det mer befogat att fota eftersom det faktiskt var fyra generationer som träffades för allra första gången. Jag fick vara med på nåder ;-)

Så, nu är det 30 min kvar av min barnlediga tid och då ska en tvätt packas och så ska det fyllas i lite papper som ska skickas in till Skattemyndigheten så att Elliot Fredrik Hjalmar Bergstedt får sitt namn registrerat =)