Där kan man bl a se att det är tre veckor kvar och att det har gått 92.5%. Det känns inte som att det är så länge sen jag testade mig och Hasse konstaterar att det är positivt. Eftersom jag var "säker" på att det bara var falskt alarm så gick jag bara och la mig igen =) Där stod alltså den blivande fadern med ett positivt test i handen och undrade om hans fru blivit tokig. Brukar det inte vara tvärt om? Att mammorna blir upp över öronen glada och de blivande fäderna mest funderar på större bil och att lacken kommer bli förstörd osv? Hur som helst så har ju allt gått bra hela graviditeten... tills nu då. Min kropp har helt plötsligt bestämt sig för att "bära omkring på det där extra vattnet verkar ju onödigt. Jag slutar tillverka fostervatten!" Min kropp har inte förstått att barn som bor i en mage behöver lite vatten omkring sig så han kan andas in det i lungorna för att de ska fungera när det väl är ute och dessutom behöver det faktiskt dricka så att det kan kissa så att den lilla kroppen har sin egen cirkulation. Hallå barn får inte "gå torra"!! Men min kropp bryr sig inte. Den har bestämt att om den ska sluta leverera nåt av syre, näring och fostervatten så bör det bli vattnet som blir lidande. Bra tänkt! Men det hade nog varit bättre att skicka ut ungen istället om jag hade fått vara med och bestämma. Om den nu vet hur man gör sånt?? Allt detta ska ju finnas i en genuppsättning när man blir till. Jag undrar om jag kom försent till utdelningen. Jag kan säga att det är mycket saker som inte helt stämmer överens med hur allt vanligen SKA fungera =) men men so far so good. Nya kontroller onsdag o fredag. Är det försent för att börja hoppas på ett novemberbarn??
